Pysseldagar
Sitter hemma och syr dopkläder till Tomas tvillingar som kommer i höst. Jag har många roliga projekt på gång just nu, så det är nästan lite svårt att välja vilket man ska göra färdigt först. Här hemma altinerar jag mellan ett korsstygnsbroderi och dopkläderna. På landet håller mamma på och lär mig sticka. Det kändes som det var dags att lära sig det också. Jag har ju virkat, knypplat, sytt och broderat i så många år att det kändes som stickningen var det som saknades.
Igår var jag förresten och hälsade på Caroline, Kristjan och det sötaste lilla gossebarn jag skådat. Johannes heter han och är ungefär tre veckor nu. Det är nästa surrealistiskt att se så små barn, för det känns inte som att man skulle kunna vara så liten. Ändå var han det; Hans fötter är lika långa, eller snarare lika korta, som mina lillfingrar och så luktar det bebis. Bästa doften som finns. Saknar verkligen att vara barnflicka. Men med tre bebisar i umgängeskretsen i år så har jag ju åtminstone några att mysa och pyssla med. Caroline sa i alla fall att jag fick komma och hälsa på när jag ville.
Visst är han ljuvlig?!
Igår var jag förresten och hälsade på Caroline, Kristjan och det sötaste lilla gossebarn jag skådat. Johannes heter han och är ungefär tre veckor nu. Det är nästa surrealistiskt att se så små barn, för det känns inte som att man skulle kunna vara så liten. Ändå var han det; Hans fötter är lika långa, eller snarare lika korta, som mina lillfingrar och så luktar det bebis. Bästa doften som finns. Saknar verkligen att vara barnflicka. Men med tre bebisar i umgängeskretsen i år så har jag ju åtminstone några att mysa och pyssla med. Caroline sa i alla fall att jag fick komma och hälsa på när jag ville.
Visst är han ljuvlig?!
Det var inte igår
Ett samtal idag, (eller igår kanske man ska säga såhär dags) fick mig och Mattias att prata om hur längesedan det var vi uppdaterade våra bloggar.
Vad har då hänt sedan sist? Jo, massor förstås, men de två största sakerna för mig är ju onekligen min och Mattias förlovning som ägde rum 28:e maj. Det visade sig efteråt att vi får dela det datumet med mina föräldrar eftersom det även var deras förlovningsdag, 32 år tidigare. Pappa sa att han hoppades att det datumet skulle bringa oss samma tur som det gjort för dem.
Den andra stora händelsen kom precis före midsommar. Vi var på landet, Mattias och jag och min lillasyster ringde. Hon hade varit hemma hos oss och matat ödlorna. Innanför dörren hade det legat ett brev som hon undrade om hon fick öppna. Och där i låg det; Beskedet om att jag blivit antagen till höstens utbildning för Juristassistent/Paralegal! Så nu blir det plugga av i höst! Skönt att veta vad man ska göra.
